Livet är bra konstigt...

Har ni någonsin sett en person som får dig att stanna upp?
Som får dig att fundera, som borrar fast sig på din näthinna?
Jag har sett och träffat en hel del sådana personer.

Antingen så har dom vart så fula så att jag skulle get halva min kropp för att inte se ut som dom.
Eller så är dom så vackra så att jag bara vill gråta.
De fula personerna gör jag narr utav i mina tankar, det får mig att må mkt bättre.
De vackra blir jag avundsjuk på, önskar att jag vore som dom.

När jag ser på mig själv genom mina ögon så ser jag en medelklasss människa.
Varken för ful eller för vacker.
Ingen som folk vill garva sönder sig på, men inte heller någon som duger att vara avundsjuk på.
Därför så blir jag fortförande förvånad om någon ger mig en komplimang.

Kan ni nu förstå att jag har svårt för att träffa en sjysst kille som jag kan tycka om?
Klarar av varken fula eller vackra...
Därför bestämmde jag mig för att det finns inga vackra människor, bara... medelklass!! Och det duger för mig!
Men... Fula  finns det gott utav! Det kommer aaaaaaaaldrig ändras!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0